Utställningspremiär och allt vad det inneburit! Det blev en dramatisk start på dagen, men därefter blev det bara bättre. Att åka till NERKs enorma arrangemang är verkligen som en slags fest i sig för kattutställare och entusiaster.
Eftersom det är mycket annat man behöver göra anmälde jag bara till lördagsutställningen 25/2, vilket var lite synd när SVERAK vid ett senare tillfälle presenterade att man tänkte hålla Årets Katt-supén under lördagskvällen. Det ledde till ett kort velande om hur vi skulle göra, men landade i att vi gjorde som vi tänkt från början och åkte hem efter utställningens avslut.
Bildramatik på morgonen
Som sagt började dagen med en del dramatik. Vår bil fick nämligen problem, och vi började undra om vi alls skulle kunna åka på utställningen. Men som tur var kunde min svåger och syster hjälpa oss genom att låna ut sin bil och ta hand om vår bil. Resten av resan förlöpte precis som den skulle och det var kul att få testa syrrans och svågerns bil. Den är lite nyare än vår, även om de är rätt lika i standarden. Så vi kom inte så fasansfullt sent trots allt, men tur var det att vi faktiskt var ute i god tid – vi hade tänkt oss vara på plats tidigt. Det blev en bekräftelse på det som man egentligen vet: var aldrig ute i sista stund om du kan undvika det.
Äntligen på plats!
NERK har haft utställningar på Conventum Arena så länge jag kan minnas (minst 10 år i alla fall…?) och det är ENORMT. Det finns nog ingen utställningshall som känns glassigare än Conventum-utställningarna. NERK är verkligen en toppenklubb som roddar det enorma arbete som detta innebär. Och arbetet börjar ju inte i hallen, utan såklart långt innan dess. I år har NERK varit särskilt fenomenala med informationen innan, under och efter utställningen! Jag tog några snabba och inte speciellt vassa bilder bara för att visa storleken. Det var ca 750 stycken katter på plats på lördagen (och ännu fler bedömningar).
Med oss hade vi delar av vårt lilamaskade gäng: SE*Meduseld’s Miss Love Duck ”Anki” och IP S*Sagotassens Victoria’s Secret ”Fredda”. Valet föll på dessa två av enkla skäl: de är bra kompisar hemma hos oss och Fredda är mycket utställningsvan. Därför blev det bra att Anki skulle ha med Fredda som stöd under sin utställningspremiärb. De delade även bur tillsammans, vilket nog var skönt för båda. 🙂
Det gick bra för de båda, men Fredda fick inget cert i klass 6 av domaren Elin Hoffner istället vann hon priset ”domarens hjärtekatt”. Anki å andra sidan fick superkritik och fick därmed EX1 och var även välkommen tillbaka för nominering hos Elin Hoffner. Längre än så kom vi inte denna gång men det var jättekul att Anki sköter sig så bra och tog det hela med ro.
Fredda tävlade även för första gången som veteran (klass för 10-åringar och uppåt) och bedömdes av Bobby Funk. Väldigt fina ord om vår gamla lady. Det fanns dock en hel del vackert motstånd och Fredda placerades sist bland veteranerna – så kan det gå ibland. Vi är jättenöjda hur som helst.
Tack NERK för en toppendag! Vi kommer gärna nästa år igen.
