Under en lång tid har Kenneth haft njursvikt och de senaste åren har hans njurar inte haft någon funktion över huvud taget. Katter kan tydligen klara sig länge utan njurfunktion. I slutet av förra veckan insåg vi att det var dags att ta farväl av Kenneth, och idag Fredag den 11 oktober tog vi farväl av Kenneth.
Vi ville att allt skulle bli rätt så vi bokade tid på Smådjurskliniken i Knivsta, fastän vi egentligen flyttat från orten i somras. Men de har vårt fulla förtroende sedan innan.
Kenneths sista dag i livet spenderades hemma, jag var med honom och Adam kom hem tidigare från jobbet för att kunna vara med Kenneth ett tag innan vi behövde åka. Kenneth älskar ost och alla sorters smörgåspålägg, så han fick lite sånt under dagen. Vi myste i soffan. Vi tog några bilder tillsammans. Vi hade det jättebra.
Vi tog också med oss ost till honom i en liten burk i bilen. Osten och Liquid Snacks fick han precis innan vi gick in i rummet på kliniken. Sen gick allt rätt fort. Jag kan inte tro att han inte finns kvar i livet. Det är ogreppbart. Det som en gång var Kenneth kommer nu bestå av minnen. Hans halsband (bara han som haft halsband alltid av våra katter, för rent dekorativt syfte) tog vi med hem. Igår klippte jag bort en bit päls från honom som vi kommer spara för att ha något kvar av honom. Jag orkar inte med tanken på att förvara hans aska, så vi bestämde att han kommer kremeras med andra djur. Kenneths aska kommer strös ut i en minneslund i Enköping. Jag tror att vi åker dit nästa sommar och hälsar på honom.
Men framförallt kommer Kenneth finnas i våra hjärtan. En mycket speciell katt, som lämnat ett stort avtryck hos oss. En av de mest kära vänner jag haft, ett mycket speciellt band som bara jag och han hade. Med hans blickar och små kväkande mjauanden… hans högljudda kurrningar när han var riktigt nöjd.
Jag kommer nog aldrig bli klar med denna text. Jag avrundar nu.
Fotot i toppen är från 2017.
Kenneth 2014
